Ett år med Jesus - Predikningar och samtal (2 band)
Bo Brander är en gudabenådad predikant. Hans djupa teologiska lärdom uttrycks i enkla och aktuella bilder, som gör att man hela tiden vill veta mer. Journalisten Göran Skytte ställer vetgiriga frågor i spännande samtal efter varje predikan. Resultatet är en stor och unik bok i två band som går igenom hela kyrkoåret. Kristen tro blir begriplig, och det goda budskapet om förlåtelse, förnyelse och vandringen med Jesus lyser fram.För varje predikant är boken en guldgruva, men den kan också med fördel läsas som en andaktsbok som följer Jesus vecka för vecka under ett år. Faktiskt är den så innehållsrik att den också kan läsas som en levande katekes om vad kristen tro är.
Bo Brander, född 1951, är teol dr, präst, föreståndare för Laurentiistiftelsen i Lund, samt Confessor i Societas Sanctae Birgittae.
Göran Skytte, född 1945, är en av Sveriges mest erfarna journalister, belönad med Stora Journalistpriset 1984.
Ett år med Skytte och Brander
Vi är ganska många. Vi som närmat oss Bibelns texter långsamt och lite trevande. Och som fortfarande tvivlar på rätt mycket.
Då kan det vara bra med en lämplig ciceron. Till exempel en tegelsten med titeln ”Ett år med Jesus”. Ett mastigt verk på 656 sidor, av Göran Skytte och Bo Brander. Den förre välkänd journalist och på sistone bekant för sina böcker om sin nya tro, den senare präst och föreståndare i Laurentiistiftelsen i Lund.
Boken har en pedagogisk uppläggning: en samling predikningar av Brander, alla med utgångspunkt i en evangelietext. En för varje söndag (och andra kyrkliga helger) under kyrkoåret, åtföljda av ett samtal med Skytte som utfrågare. Sammanlagt 71 predikningar och 71 samtal. En anrättning som lämpligen avnjuts en epistel per vecka, gärna i takt med kyrkoåret.
Dessutom inser jag, efter att året och boken är slut (jag började vid påsktiden ifjol), att man gärna kan fortsätta ett varv till. För det är inte alldeles enkelt, även om varken Brander eller Skytte kan anklagas för att krångla till det. Språket är tvärtom rakt och okonstlat. Det märks att den ena är erfaren journalist och den andra präst i en församling med många studerande. Vakna åhörare som betackar sig för ett salvelsefullt blomsterspråk.
Veckans predikan (andra söndagen efter påsk) drabbar mig alldeles speciellt. Evangelietexten (Joh 21:1–14) handlar om hur Jesus visar sig för lärjungarna i Galileen, vid Tiberiassjön. Att man varit så ”seg i starten och inte rört sig ur fläcken (från Jerusalem) på en hel vecka” beror på att man väntat in också Tomas tvivlaren. Han som vägrade tro. I det efterföljande samtalet blir tvivlarens funktion ytterligare understruken. Skytte har givetvis lätt att identifiera sig med Tomas, han som var så obekväm med sina frågor. Men det är enligt Brander just tack vare Tomas som Jesus kommer åt att formulera några av de för oss alla viktigaste svaren. Brander hänvisar till sina egna mångåriga erfarenheter som bibellärare på en folkhögskola: ”när det var bara troende i klassen blev det till slut lite jolmigt. Men ibland fanns det sådana som i god bemärkelse var tvivlare, och de ställde viktiga och kritiska frågor / som/ gjorde att hela gruppen vitaliserades”.
Trösterikt, förstås, för tvivlaren.
Djup och skoj när skjutjärn möter prästBok. Ett år med Jesus. Predikningar och samtal 1–2. Göran Skytte och Bo Brander.
Göran Skytte har skrivit en samtalsbok om Jesus tillsammans med prästen Bo Brander. Skytte är inte den förste journalist som tar sig an den kristna tron. Ami Lönnroth gav exempelvis för ett par år sedan ut en samtalsbok med KG Hammar. Det är värdefullt att dialoger om tro och kyrka förs på bred front. Journalister, om de är begåvade, kan ha en annan blick än den professionella teologen.
Skytte har demonstrerat bland annat i en samtalsserie i tv kring 1990 att han har talang för samtalets form genom att skapa förtroenden som kan upplevas personligt också av den som inte deltar. I bokens samtal är en påtaglig beståndsdel Skytte själv. I frågorna, som handlar om både högt och lågt, bryter, i mitt huvud, Skyttes skånska igenom och han visar sig med tvivel, förundran, häpnad eller glädje. Ibland är det vågat, som när han använder sin egen erfarenhet av en skilsmässa. Ibland är det inbjudande naivt, som när de båda fördjupar sig i föreställningarna om änglar.
Båda volymerna innehåller predikningar av Bo Brander under ett år. Av något skäl börjar genomgången på Heliga Trefaldighets dag. Kanske är det en markering av temat Gud – Fader, Son och Ande? Predikningarna ägnas därefter ett samtal. Det är ett grepp som fungerar mycket tack vare Bo Branders reflektioner, teologiska kunnighet och pedagogiska förmåga. Vi inbjuds att själva få stanna upp vid texterna och förhålla oss till tolkningar och anspråk. Här tycker jag att Skytte kunde ha fyrat av mer av den skjutjärnsjournalistik som han då och då har uppvisat, till exempel på Svenska Dagbladets ledarsida när den förra regeringen stod inför Skyttes skrank. Brander slipper för lätt undan när ganska kontroversiella teologiska tolkningar görs. Skytte blir emellanåt alltför imponerad och alltför välvillig.
Bo Brander är präst i Svenska kyrkan, disputerad teolog och knuten till Laurentiistiftelsen i Lund. Det är en gudstjänstgemenskap med högkyrklig profil som är speciell bland annat genom att den till största delen består av studenter som bor i anslutning till kyrkan. När Brander håller sina predikningar så är det alltså i en speciell församling. Förkunskap om den kristna tron finns i hög grad hos dem som lyssnar. Tolkningen av teologin är där kanske inte homogen, men ändå utformad i ett teologiskt samförstånd. Kanske är det på grund av det sammanhanget som Brander kan utveckla sina predikningar på en hög teologisk nivå – och då jämför jag med predikningar som söndagligen avlyssnas från kyrkbänkar runtom i landet.
Även för teologer eller troende som inte känner sig hemma i den högkyrkliga miljön kan dessa volymer fungera som en följeslagare genom kyrkoåret. Eller för att läsas av nyfikna sökare som vill veta mer utan att kunna ett dugg om kristendom. Brander har humor, djup och fantasi. Det finns något av domprosten Per- Olof Sjögrens predikokonst i hans tilltal; personligt, skojigt men ändå respektfullt i förhållande till det gudomliga.
Susanne Wigorts Yngvesson Publicerat i Kyrkans Tidning nr 41.
Skytte och Brander ger andlig näring för ett helt år
Under början av 1990-talet bodde undertecknad under en period i Lund. Där tog en vän med mig till S:t Laurentiistiftelsens kyrka, och en ny, förunderlig värld öppnade sig. I tidegärden och församlingens gudstjänster fick jag som ung frikyrkomedlem komma till en församling med en varm innerlighet och gudslängtan, där den omfattande liturgin blev något mer än bara religiösa handlingar. Tvärtom blev den ett sätt lovsjunga Herren och ta hans helighet på största allvar.
I denna församling verkar prästen Bo Brander. För ett och ett halvt år sedan upplevde journalisten Göran Skytte en inre maning: han bara måste ta sig till S:t Laurentii och höra Brander. Med början söndagen därpå började Skytte spela in hans predikningar – först i hemlighet. Efter hand växte idén fram att följa Branders predikningar under ett helt år, och därefter föra samtal kring varje predikan. Resultatet av detta samarbete blev två innehållsrika volymer som sträcker sig från Heliga trefaldighets dag, genom alla söndagar och kyrkliga helgdagar under hela det följande året.
BO BRANDER framstår i dessa volymer som en – i ordets rätta bemärkelse – gudabenådad predikant. Predikningarna är enligt uppgift ordagrant nedskrivna, men är trots detta oerhört välformulerade utan att för den skull verka stela.Med utgångspunkt i de aktuella evangelietexterna får predikningarna sitt tydliga centrum hos Jesus, vilket också blir tydligt i bokens titel ”Ett år med Jesus”. Brander täcker därutöver in ett flertal centrala teologiska ämnen under året. Hans högkyrkligt lutherska inriktning med tydlig förkärlek för katolicismen kan säkert tas väl emot av läsare från de flesta läger. Hans beskrivning av barndopets saliggörande innebörd torde dock upplevas som svårsmält för läsare med en baptistisk dopsyn.
DE SAMTAL mellan Göran Skytte och Bo Brander som följer på varje predikan har formen av en elevlärare- konversation. Skytte har de senaste åren gått igenom en andlig resa, något han själv beskriver som att den helige Ande under lång tid dragit honom till Jesus. Under samtalen tar han upp funderingar kring sin egen andliga utveckling och får möjlighet att ställa frågor i olika kniviga spörsmål. Samtalen höjer också Branders predikningar till något mer än bara monolog. I samtalen förvandlas de till dialog, och ger läsaren möjligheten att följa en diskussion kring de frågor som Skytte ställer, men som också ofta dyker upp hos läsaren. ”Hur menade du här? Kan du utveckla? Var du inte lite väl drastisk där?”
SAMMANTAGET utgör denna tvåvolymers bok en underbar källa till reflektion och uppbyggelse, där varje predikan och samtal kan ge andlig näring inför en kommande vecka. Bokens första och sista ord är ”Jesus”, och dess huvudtema kan sammanfattas i det som sägs den tjugoandra söndagen efter Trefaldighet, där temat är frälsningen. Bo Brander avslutar detta samtal med följande ord: ”Den djupaste meningen med livet är att bli mer lik Jesus.” Denna bok har goda förutsättningar att utföra just detta verk för många läsare.
PER J ERICSON
Artikel publicerad i tidningen Dagen
Om Jesus under plommonträdet
I augusti utgavs författaren och journalisten Göran Skyttes och studentprästen Bo Branders bok Ett år med Jesus. Det är en skrift som ger sig i kast med stora och små frågor om kristen tro. 64 predikningar av den talangfulle föreståndaren för Laurentiestiftelsen i Lund Bo Brander följs av samtal där Skytte ställer frågor och Brander ger svaren.
I Ett år med Jesus ställer Göran Skytte välformulerade frågor och får många lika genomtänkta och klargörande svar av Bo Brander. I de mycket givande samtalen väcks så väl existentiella frågor och frågor som rör den praktiska kristna vandringen. Här är ett litet utdrag från samtalet som följde på predikan om andlig klarsyn som hölls åttonde söndagen efter trefaldighet: Skytte: När du säger att vi behöver Guds Ande för att gå på den här vägen, den rätta vägen, varför får vi då inte Guds Ande? Eller är det så att vi får den, men vi ser det inte? Brander: Gud använder hela sin fantasi för att komma människor nära. Men det är ett personligt ansvar att bli lyhörd för Gud. Man kan säga att ËGud finns inteË. Eller man kan tänka att ËGudË är något för svaga och hjälplösa människor som flyr till Ëdet religiösaË för att man är så vingmuttrad. Trots detta kommer Gud ändå att använda sin fantasi för att försöka nå dig ð men du har ett eget personligt ansvar att ta emot Gud.Ë
Någon lär ha sagt att “vissa kristna ger svaren på frågor som folk inte ställt, samtidigt som det ställs många frågor utan att de fått svar”. I Ett år med Jesus ställs just sådana frågor som folk i allmänhet ställer. En del frågor är obekväma, andra svåra. Desto mer efterlyses svar och där fyller Skyttes och Branders bok ett tomrum. Skyttes styrka ligger också i att kunna ställa frågor som många kristna ställer eller brottas med. En hel del av de funderingar han för fram bottnar i hans egen trosvandring vilket gör att boken känns personlig. Risken finns att en fråga-svar-bok kan upplevas för akademisk och torr. Men både predikningarna och samtalen i Ett år med Jesus känns meningsfulla och inspirerar till att vilja veta mer. Intresset kring boken är stort ðde tre första dagarna sålde boken i 1000 exemplar. Första upplagan är i det närmaste slut och förmodligen kommer boken att tryckas på nytt. Ett år med Jesus är årets måstebok. Den borde finnas i varje bokhylla. Inte minst bland unga fyller boken en viktig funktion där den ger enkla och aktuella svar om tron och kyrkan. Skytte och Brander är värda ett stort tack denna mycket fina bok.
Av Haore Sulaiman
VÄRLDEN IDAG • 20/9/2006
Fotnot: En längre intervju med författarna om “Ett år med Jesus” publicerades i Världen idag den 1 september 2006.