FRÅN PEST TILL BÄST – Ansikte mot ansikte väcker debatt

03.09.2010

Boken Ansikte mot ansikte (Wilfrid Stinissen/Göran Skytte) väcker både debatt och starka känslor. Det är utmärkt, saltet har inte förlorat sin sälta.

Särskilt inspirerande är att boken tagits emot mycket positivt både i frikyrkligheten, i svenska kyrkan och i Finland.

Legendariske frikyrkoledaren Stanley Sjöberg skriver i sin blogg:  ”Nog den bästa bok på länge”.

Owe Wikström, professor i religionspsykologi och författare, skriver i Kyrkans Tidning: Detta är en djupt uppbygglig och läsvänlig bok som jag önskar många läsare”.

Och Kyrkpressen, den största svenskspråkiga tidningen i Finland, fäller följande omdöme:  ”En av de viktigaste och mest angelägna andliga böcker som getts ut på länge”.

Men samtidigt finns det en liten men ettrig opinion i bloggvärlden som anser att boken och dess budskap är ren pest.

Ett sådant inlägg kommer från en Lars Borgström  i ”Lutherska församlingen i Stockholmsområdet”. Han ger boken visst beröm. Men kärnpunkten är ändå starkt avståndstagande.  Han utfärdar en ”varning av allvarligaste sort” för vår bok. Ty den erbjuder  ”på flera sätt… skrämmande läsning”.

Den ”skrämmande läsningen” består i att vi sprider ”villfarelser”. Det handlar bl a om synen på synd, nåd, straff, livet efter detta.  

Man skulle kunna välja att försöka tiga ihjäl sådant motstånd. Men jag tror det är fel väg. Det är bra och viktigt att ta debatt. Därför väljer jag att uppmärksamma Borgströms ”varning” här.

För min egen del är jag medlem i Svenska kyrkan, men reser runt och talar i mängder av olika kyrkor och samfund. Det framgår tydligt att vi har olika syn i många frågor – men också att det finns ett närmande, en nyfikenhet på de andra, en vilja att förstå.

Och jag är säker på att det är rätt väg. Sekteristisk självrättfärdighet är fel väg.

Mer om detta senare. Men nu skall jag först ge mig ut på turné  för att under hösten tala på cirka 25 möten runt om i landets  olika kyrkor.  Anförandet har rubriken ”Ja till Jesus”.